lördag 31 mars 2012

Everything around me

Jag kan inte ens tänka längre. Utan dig här mamma så kan jag inte tänka. Men jag tänkte att jag skulle lägga upp Annas fina tal som hon sa på mammas begravning, och jag måste säga att jag kunde inte ha sagt det bättre än vad du gjorde Anna! <3

Annas tal till mamma:

Jag trodde att det skulle vara du & jag föralltid, att det här hände bara inte.

Jag är ledsen, Mamma, jag har inte hunnit sagt allt jag ville säga.
Men jag ska försöka nu.
Förlåt för sakerna som ännu är osagda, förlåt för alla de gånger jag glömt.
Aldrig trodde jag att jag skulle få leva utan ditt skratt, ditt skratt som bara dånade i hela lägenheten och kunde väcka de döva. Jag kunde bli så irriterad på det, men det var du.

Jag saknar ditt skratt.
Jag saknar ditt eldiga och hetsiga humör.
Minns du, mamma, alla de stunder vi haft tillsammans?
När du kunde ringa mig mitt i natten såsom mitt i en lektion och bara sjunga Boten Anna för full hals. Då skämdes jag lite, nu skulle jag göra allt för att få höra din röst igen.
Skämten om att jag skulle bo hos mamsegull tills jag var 40,
När du skulle lära mig att cykla, eller våra galna bilfärder med hög töntig musik över åsarna.

Om det inte vore för dig och ditt oändliga tjat och pushande så skulle jag inte ha mitt körkort idag. Du blev så rörd och grät i telefonen när jag ringde och berättade.
Aldrig någonsin har en människa fått mig att känna mig så värdefull som du.

Allt känns bara så overkligt, lilla mamma, att du somnat in för att aldrig mer bli sedd, aldrig mer bli hörd..

Jag vill tacka dig för din tid i mitt liv, Mamma.
Tack för den glädje och värme du spridit, den Styrkan du visat, alla Uppoffringar du gjort, den kunskap du lärt ut och den kärlek du alltid givit oss. Jag tackar dig för den jag är, och jag tackar dig för den fantastiska människa du var.
Jag saknar dig.

Jag vet att änglarna inte har en tanke på att lämna tillbaka dig, Men,
Jag vet att du lyser ner på oss från himlen, att du ser oss, hör oss, skrattar och gråter med oss.
Du finns kvar hos oss ändå.

Jag vet att vi så småningom ses igen, en vacker dag.
Tack för allt, mamma.

_________________________________________________________________________________________________

Att bara ha vetskapen om att vi aldrig mer kommer att träffas är svårt nog att tänka på. Du är i mina tankar dag som natt. Jag saknar dig mamma och jag vet att det kommer komma en tid då vi äntligen möts igen. Jag älskar dig Mamma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar